det går verkligen inte att samtidigt att försöka orka stå på egna ben och hjälpa andra, vill, och alltid försökt göra mitt bästa, men just nu måste jag tag i mitt egna liv, sist jag hade ett lugnt liv var i 2:an med min bästis från låg stadiet.

folk verkar gilla att prata om mitt liv och hitta på saker, folk lovar att aldrig säga nåt och hugger mig i ryggen så fort dem får chansen. jag har aldrig kunnat litet på någon, folk har en tendens att prata skit om mig och skratta åt mitt liv, varsågod att skratta på och pratar om mitt liv, det verkar ju vara mer spännande än erat. MEN när ni idioter förstör mitt liv och gör så detta påverkar mig kan ni dra åt helvete!

Är trött att bli kallad, fetto, hora, slampa, vider etc? ja okej, vet ni ens vad det är för nåt från första början? och om ni finner glädjen i eran vardag att göra så jag mår dåligt (och önskar jag var stark nog och göra något värre saker än vad som gjorts), så förstår jag inte vad ni lever för. hoppas ni mår bra nu och kan prata ännu mer skit hur emo jag är för mitt liv har äntligen nått botten för första gången på ALLVAR.

jag vill bara säga en sak, att jag har respekt nog för er efter all skit ni gjort för mig att vara tyst om ert bullshit, vill ni veta vrf? för jag bryr mig inte.

inget kan göra mig lycklig längre, ingeting...