har lyckats äntligen! det som hände på fredagen? funka riktigt bra för mig nu, inge mer besök från dem (ni kan inte förstå vilken lättnad det här är...) nu ska mamma och resten av familjen åka till dem. måste bara berätta en sak som hände från den dagen är att jag kunde inte kontrollera det jag gjorde och för varje gång vi ***** så var det aldrig jag som börja, helt sjukt och det var jag som var så himla arg och adredalinet gjorde så jag knappt kunde tänka och allt bara skedde och jag kunde inte känna nånting (konstig första känsla man haft vid det steget?), och ändå så var det aldrig jag som började + alla borde vi den här lagen förstå att när jag får mina utbrott ska dem varken kaxa tillbaka eller stå och glo som idioter.

iallafall, nu är det söndag och jag mår bra. har precis gett ut min msn till en söt gubbe på dayviews!<3 hahah... suck. tänkte faktist åka in till stan under veckan tror jag och fotar, men får se när jag kan + och har tid, sen imorgon blire valp kurs, dock vet jag inte om jag vill följa med (pga det som hände i fredags, först tänkte jag att jag hade tystnads plikt bara för jag är envis, men så fort någon försöker prata med mig (förutom min lillebror och lillasyster) så stängs jag av och KAN INTE prata,(kan inte ens träffa dem, utan stänger in mig istället hela tiden tills dem somnat) hur läskig känsla som fan, men just vid denna punkt kan jag inget mer än att stänga in mig själv) och på fredag så kanske jag ska följa med herr T till skolan, får se om hans mentor godkänner, men det tror jag, för tar bara emot JA (och nej jag vet, skola frivilligt = men i helvete JA!!!! kul att "gå till skolan" igen och umgås med en nära vän igen som det var i 9:an inga konstigheter!).

borde nog runda av här, blir för mycket privat, vet inte om jag verkligen ska berätta hur det va att gå i skolan under 6:an - 9:an?! haha, skämto sido, jag gjorde busiga saker med flit under den tiden, haha borde egentligen berätta det på bloggen någon gång, får ta och bli ett litet löfte faktist!

min lilla svarta, bättre om den var orange... men iallafall i den här skriver jag / uttrycker mina känslor till fullt, sånt jag vill undvika att skriva på bloggen (prata med andra om) för att inte må sämre, utan gömmer heller smärtan för att orka.